Vad ska man säga? Det finns inte så mycket att skriva om.. Började med matte imorse, blev officiellet dumförklarad typ.
På geografin gjorde jag typ.. inget.. På svenskan gick ja hem, jag trodde mitt huvud skulle sprängas. Därför blev de ingen träning idag. Pluggat har jag gjort iallafall. Har gjort klar gympagrejjset. Och snart är engelskan klar. Eller 1 av engelska sakerna. Hade 2 jag ska göra, den första är snart klar. Det är ju bra ialf.

Min playlist spelade Wake me up when september ends förut. Hannas begravningslåt om ni nu inte visste det.
Det är första gången sedan begravningen som jag har lyssnat på hela låten. Att en låt kan väcka så många känslor..
Tårarna blossade upp i ögonen och började att forsa nerför mina kinder. Jag blev väldigt ledsen ialf. Mer än så tänker jag inte säga, jag vill helst inte börja på att gråta igen.
Jag saknar dig så otroligt jävla mycket min älskade vän! <3
Jag hoppas du kan höra och se mig. Jag glömmer dig aldrig!
Jag vill bara att du ska komma tillbaka så att jag får dig i min närhet igen.. <3

The day you slipped away
Was the day, I found it won't be the same again

Jag kom nyss på mig själv att jag låter både sur och deprimerad i det här inlägget. Det skiter jag i för jag tänker inte skriva om det här. Och det jag skriver är bara som jag tycker och känner. Punkt slut..
Och det blev ett väldigt långt inlägg också för den delen.
Endast bara för att ha nåt mer att klaga på som en viss annan person tycker.

Nu ska jag gå å dränka mig och mina sorger i duschen.