Jag står.
Väntar.
Livet känns svårt.
Inte för svårt men närmare svårt än någon annan känsla.
Livet ska levas, inte tänkas.
Samtidigt är jag maktlös gentemot mina tankar.
Därför blir det svårt.

Varför kan jag inte sluta undra? Det går bara inte..

Hjärtat har sina själ som
förnuftet aldrig kan förstå sig på.