Vad.

Ibland tänker jag för mycket, då blir det som mitt förra inlägg. Men jag rår inte för det. Det är skitjobbigt att mista sin bästa vän, även fast det har gått 3 år. Jag tror inte att det är många som förstår hur jag känner. Det är synd.
En stor saknad <3

Skriv gärna en kommentar och försök att få mig på bättre humör, för just nu så har jag tårar i ögonen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0